Glanshagtorn
När vårt hus byggdes 1970 planterades ett vårdträd på tomten. På vår slinga av gatan planterades glanshagtorn som vårdträd och på den andra slingan planterades oxel. Ganska många av oxlarna står fortfarande kvar. Men av de 16 glanshagtornsträden är det bara vårt träd som står kvar.
Trädet håller bladen till mitten av december och fungerar därför nästan som vintergrönt på vår uppfart och entrésida av huset. När det väl är dags och löven trillar av, eller rivs av av vintervindar, så tar det bara en dryg vecka så är alla bladen nere. Det går lika fort varje år!
Det är jag lycklig för! Ett finare vårdträd får man leta efter tycker jag. Visst, det är inget träd för den minimala tomten eftersom kronan blir omfångsrik. Trädet är enligt litteraturen härdigt i zon 1-2 men hör gärna av dig om du vet att trädet finns i högre zoner. Här hos mig i Skåne har det inte skadats på något sätt oavsett de senaste rätt bistra vintrarna med barfrost på minst -15 grader, nästan -30 grader under någon vintervackert och sedan plusgrader i februari följt av -10 grader igen. Men som sagt - inga skador alls på trädet.
Nu när trädet stått här i nästan 45 år har det utvecklat sina fantastiska kvaliteter som jag får nöjet att njuta av.
Formen på trädet påverkas naturligtvis av beskärningen men just det här trädet har knappt beskurits alls under åren och visar därmed sin runda krona på en rak stam. Trädet har högst troligen levererats med högstam. Det innebär att det redan på plantskolan har formats med en 2m rak stam utan förgreningar nedanför denna höjd. Denna höjd brukar vara mycket praktisk om ytan under ska användas till gång- eller parkeringsyta. Idag använder man gärna träd med ännu högre (grenfri) stam i framförallt offentliga planteringar.
Stammen har vacker gråbrun bark som bildar ganska små plattor i längsgående ränder. De 8-10cm långa sylvassa tornarna sitter på både unga och gamla grenar. Och de är verkligen sylvassa. De går genom behandskade fingrar när det behöver beskäras lite och hela sulan på Foppatofflor och tunna sommarskor som ingenting! Jag har tyvärr provat alla varianterna och ingen är 'behaglig'.
Bladen slår ut i början av maj i lätt rosatonat grönt. Sådär tjusigt skirt som man gärna vill ha på våren till tulpanblommorna som står under.
Bladverket är mörkgrönt och bladen är ganska styva och glansiga. I solljuset glittrar löven som av vattenblänk när de rör sig i vinden.
Blomningen infaller i juni och är mycket attraktiv för allehanda insekter. I vårt träd ser vi många blomflugor och bin. På förmiddagarna låter det som en dammsugare av allt surr från alla insekter som förlustar sig i trädet. Blommorna är typiska hagtornsblommor i platta flockar i skottspetsarna. Ståndarna syns som mörkbruna prickar mot de 2-3 cm breda vita blommorna med gult svalg.
Bären ser ut som små orangea äpplen och innehåller 0,5 cm avlånga platta frön. Bären får sitta länge på trädet (hela hösten) och jag ser väl egentligen bara koltrastar som äter av dem.
De bruna avlövade bladen är hårda och tar flera år att förmultna om de läggs som ytmaterial. Jag använder dem som torr kolkälla i komposten och det fungerar utmärkt. Det är även superbt täckmaterial där jag vill ha torr, luftig täckning. Tidig vår är det dock bäst att plocka bort 'täckningen' för de torra luftiga löven isolerar lika bra mot vårvärmen som mot vinterkylan.
Summa summarum: jag älskar mitt vårdträd och hoppas fler satsar på detta förträffliga träd.
/Annas pinnar och perenner
Så trevligt att läsa om ditt vackra vårdträd. Dina fotografier skäms inte för sig heller! Ännu roligare nu att titta på ditt träd när du beskrivit det så kärleksfullt.
SvaraRadera